Att journalister numera regelmässigt är både misstrodda, avskydda, föraktade och ofta rent ut hatade har orsaker. Orsaken är att dom ofta grovt missbrukar sin förtroendeposition genom att driva personlig politik, publicera fejknyheter och rena lögner, sprida falska rykten, dreva, och inte minst att dom inte behöver ta ansvar för sina gärningar som alla vi andra, och dessutom i realiteten inte är ansvariga mot det rättsväsende som alla vi andra är ansvariga inför. Det lämnar endast en väg för att angripa falskheten. Journalister har förtjänat hatet och är orsaken till det.

Katerinamagasin har även skrivit en mycket läsvärd artikel i ämnet. Det finns naturligtvis en liten handfull seriösa yrkesmän av den gamla sorten kvar, inklusive ett par kvinnor, men det är det stora flertalet som drar hela yrkeskåren i smutsen.
Bonnierpressen speciellt har regelbundna rasistiska drev med förfalskad information mot oss i Kina. Ingen borde få uppleva att bli hotad, men journalister har själva skapat situationen. Vi skall heller inte glömma det systematiska rashat som ständigt riktas mot oss i Kina av svenska journalister. Det är samma slags hat som journalister utsätts för, och värre, för det är liksom i Tyskland förra seklet baserat på ras och folktillhörighet, inte yrke som i Sverige och det drivs av just journalister. Man piskar idag i Sverige upp samma rashat mot oss i Kina som nazisterna gjorde mot folkgrupper i Tyskland.

Inte minst märker man det när det gäller Kina. Den bild av Kina och oss i Kina som regelmässigt målas ut dagligen av journalister är lika falsk och hatisk som den bild nazisterna målade upp av folkgrupper i Tyskland förra seklet. Journalister kan lätt jämföras med Bagdad Bob och Claas Relotius. (Se note på slutet)
Senaste falskdrevet från DN kom idag (26/9 2020)
Stora delar av journalistkåren har blivit ett maktfullkomligt ljugande, fegt skrå, och det drabbar alla inom yrkesgruppen, om vi ännu kan kalla det för ett ”yrke”. Bara ett mycket litet antal riktiga yrkesmän, och kvinnor, återstår av vad en gång var ett högt respekterad yrkesgrupp.

Meme efter original Harrys View på SCMP (harry scm_opinion_20200712)
Tydliga exempel är just rapporteringen om Kina, och här är några exempel, men Kina bilden är verkligen inte den enda journalisterna förfalskar. Andra är situationen i Ryssland och Iran, en allt tydligt starkt färgad rapportering enligt USAs önskemål att indoktrinera svenska folket i en viss riktning.
Bara i Expressen idag (24/9 20) bra flödar det av gamla trötta floskler och bevisade lögner
Där talar man om den ”totalitära kinesiska staten”, medan Kina är folkstyrt, inte totalitärt. Sverige är totalitärt efter sovjet modell. Folket i Sverige har inget inflytande på besluten som rör dom. Vidare den ”militära aktivitet i Sydkinesiska sjön”, vilket är orsakat av USA aggressiva uppträdande mot Kina och runt Kina,” säkerhetslagarna som påtvingades Hongkong”, men de gäller hela Kina och stiftades som alla andra lagar av Kinas riksdag, Nationalkongressen, och är identiska med de svenska motsvarande lagar som är stiftade på samma sätt av Sveriges riksdag. Orsaken var att förhindra ett USA-UK de facto maktövertagande i Hong Kong.

Ett högsäkerhetsfängelse i Kina som håller värdens farligaste USA sponsrade och IS utbildade terrorister. Journalisterna kallar det ”omskolningsläger”.
Media ljuger friskt och grovt om ”interneringslägren” där en ”miljon uigurer tros sitta inspärrade”, vilket är en bevisad lögn. Omkring 2,000 av världens farligaste USA sponsrade terrorister och yrkesmördare sitter i högriskförvar, kallad ”omskolningsläger” av journalisterna, 3,500 har genomgått avradikalisering, och hundratusentals, 1.2 miljoner årligen, genomgår vanlig utbildning i skolor. 90% får jobb direkt efter utbildningen och alla är mycket nöjda. När det gäller Hong Kong har Kina förhindrat ett amerikansk-brittiskt maktövertagande, ett klassiskt amerikanskt ”regimbyte”, men journalisterna kallar det något annat och ”kontroversiellt”. Skulle Sverige ha accepterat ett amerikanskt ”regimbyte”?

Ett högsäkerhetsfängelse i USA, och ”omskolningsläger” enligt journalister
XiJinping framställs även förfalskat som att det är han personligen som ger löften och beslutar och styr, men Xi har mindre svängrum personligen än Löfven, han talar för Kinas regering och riksdag, inte för sig själv. Xi har dessutom inte gett några bindande ”löften” om att Kina skall bli koloxidneutralt, ytterligare en medieförfalskning av journalisterna, vad han säger är att det är Kinas målsättning när det gäller klimatet.
Andra trötta floskler och bevisade lögner som ständigt upprepas i media är som Inre Mongoliet, där Sveriges Radio påstod att lokalspråket förbjudits, vilket är ren lögn.
Sanning var att språkundervisning hade i praktiken stoppas av det patriarkaliska klansamhället och hederskulturen, vilket handikappade elevernas högre studier, och det var eleverna själva som hade begärt att ett fåtal icke kärnämnen skulle ske på Putonghua (mandarin) för att träna språket. Med bättre utbildning minskas klanhövdingarnas makt, och dom försöker förhindra sådant.
Sveriges Radio har även falskt beskrivit polisens icke skadande försvarsverktyg som medeltida tortyrverktyg, ”halsgrepar”, och man avfärdade vetenskapligt bevisat verksam Traditional Chinese Medicine (TCM) som värdelös ”örtmedicin”. En annan lögn är de ständigt återkommande ”läckta” dokumenten” och senast en ”läckt” databas, båda bevisade som förfalskningar likt en gång Hitlerdagböckerna. Andra är alla falska ”vittnen” som alla har bevisats vara efterlysta kriminella på flykt undan rättvisan, och i fallet Australien en dömd brottsling på flykt undan rättvisan.

Så hanterar Kinas polis en knivbeväpnad man, svensk polis skjuter verkseld. På Sveriges Radio blev det ett tortyrredskap.
Journalisterna saltar Kina artiklarna med med nedsättande falsk epitet som uttryck som ”regim” ”enpartistat” eller ”diktatur”, samtidigt har man aktivt stöttat den katastrofala massinvandringen till Sverige och därmed den medföljande grova brottsligheten och man mörkar all kritik.
Förslag på åtgärder
Inför en yrkeslicens för journalister, precis som läkare. Inför ett regelverk hur pressfriheten får brukas med kraftiga straff för grova överträdelser. Att ljuga i domstol, mened, kan ge en påföljd på 4 års fängelse, men att ljuga till allmänheten på samma sätt i media är helt tillåtet. Inför en mediaombudsman likt DO eller JO, som är oberoende av media, inte som nu drivs av media för att skydda media och journalister, och av journalister. Inför personligt ansvar för alla journalister och avskaffa det de facto separata rättsväsendet. Håll enskilda journalister personligt ansvariga för vad de publicerar.
Skall det verkligen vara så att nedsättande kommentarer, förföljelser, personliga uthängningar och trakasserier skall vara både lagliga och tillåtna när det exklusivt gäller journalister, och ingen skall tillåtas gå i svaromål.
De växande hatet och trakasserierna mot journalister har orsaker. Där rättsväsendet upphör tar naturlig rättvisa, djungelns lag, över. I dagens samhälle går det inte att få rätt mot en journalist, eller media. Därför växer denna parallella naturliga rättvisa nu fram, med hotelser och trakasserier. För att hejda utvecklingen måste både journalister och media kunna hållas ansvariga och inordnas i det rättsväsende vi alla andra är ansvariga inför, oavsett vilket yrke det gäller.
Ingen borde bli trakasserad och förföljd, speciellt inte av journalister och speciellt inte i sitt eget hem. Alla borde ha skydd, även journalister. Vi skall då samtidigt inte glömma de personliga angreppen av journalister och uthängningarna av enskilda personer, som Julia Caesar, som ofredades i sitt hem med ”normala journalistiska metoder”, Ulf Malmros, Fredrik Virtanen, Martin Timell, Urban Ahlin, pensionerade docenten Jim Olsson, som även han trakasserades i sitt hem, och prästen Helena Edlund, som förlorade både jobb och hem, alla vilka fick sina liv förstörda där familj, grannar, arbetsgivare, eller vänner systematiskt trakasserades och förföljdes av just journalister. Inte att förglömma, Benny Fredriksson som drevs i döden av ett drevande pack av journalister. Ingen har hållits ansvarig.
Vi behöver lagstiftning med fängelsepåföljd mot dessa övergrepp av journalister, som idag utövar makt utan ansvar, medan medborgarna helt saknar rätt och försvar, utom genom sociala medier.
KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.
P.S: Vem var då ”Bagdad Bob”. Han hette egentligen Mohammed Said al-Sahaf och var Saddam Husseins informationsminister under den amerikanska invasionen av Irak 2003. Bara några timmar innan Bagdad intogs av USAs invasionstrupper berättade han i direktsänd tv: ”Amerikanerna är inte här. De är inte ens i närheten. Vi slaktar dem i hundratals utanför Bagdads portar”, medan man nästan kunde höra explosionerna i bakgrunden. Uttrycket ”Bagdad-Bob” blev en driftkucku och stående skämt i hela världen. Mer än så. Han blev ett begrepp för det skrattretande förnekandet av uppenbara fakta och verklighet. Nu på svenska media.
Bagdad Bob är rättmätigt avfärdad som en fåne för sina flagranta lögner. I den nya världen tilltalas en hånfull mobbare respektfullt ”Mr President”, Statsminister”, eller har titeln journalist och alla kräver att bli respekterade för sina förmenta sakliga analyser, uttalanden och reportage, trots att de medvetet bryter mot alla de regler som respekt bygger på.
Vem är då Claas Relotius. Claas Relotius var en prisbelönt journalist som arbetade för tyska Der Spiegel. Sedan avslöjades det att Relotius hade fejkat sina nyheter som tidningen skrev: ”avsiktligt, metodiskt och med hög nivå av kriminell energi”. Relotius hade ägnat sig åt ”faktafantasi”, hans artiklar var påhittade. Der Spiegel agerade, man kallade det en katastrof som skadat tidningen rykte, och Claas Relotius fick oceremoniellt sparken från den anrika tyska tidningen. Nu pågår samma sak på svenska media.
Alexander Bard är en vildhjärna av första klass och vad man kallar ett original. Han hatar allt, inklusive sin egen spegelbild och sin skugga som alltid förföljer honom och inte vill lyssna på honom. Han trivs på planeten Bard. Kul att lyssna på, inte att ta på allvar.
Alexander Bard är en ”kul kille” med stort självförtroende … en farlig man som verkar hata svenska folket … en man som hatar kineser … älskar ”demokratikämpar” …
https://www.youtube.com/watch?v=RxnUC7Cn0a0