Har Bagdad Bob och Claas Relotius fått arbete i Sverige? I alla fall om man skall tro rapporteringen på Dagens Industri, och en del andra statligt sponsrade media.
Mohammed Said al-Sahaf var Saddam Husseins informationsminister, aka Bagdad Bob
Ibland får man sätta sig och skaka huvudet för att försäkra sig om att det in skramlar, så rent vansinnig är rapportering om Kina på Dagens Industri och en del andra media. Undrar vad dom har rökt på. Rapporteringen har inte den minsta verklighetsanknytning till vad som händer i Kina. För min del sitter jag ju mitt i det och kan själv dagligen se, uppleva och deltaga vad som pågår omkring mig. Det är inte samma bild som svenska statlig sponsrade MSM och statsmedia förmedlar.
Vem var då ”Bagdad Bob”. Han hette egentligen Mohammed Said al-Sahaf och var Saddam Husseins informationsminister under den amerikanska invasionen av Irak 2003. Bara några timmar innan Bagdad intogs av USAs invasionstrupper berättade han i direktsänd tv: ”Amerikanerna är inte här. De är inte ens i närheten. Vi slaktar dem i hundratals utanför Bagdads portar”, medan man nästan kunde höra explosionerna och se krutröken i bakgrunden. Uttrycket ”Bagdad-Bob” blev en driftkucku och stående skämt i hela världen. Mer än så. Han blev ett begrepp för det skrattretande förnekandet av uppenbara fakta och verklighet. Nu på Bonniers DI i Sverige, med flera.
Bagdad Bob är rättmätigt avfärdad som en fåne för sina flagranta lögner. I den nya världen tilltalas numera en hånfull mobbare respektfullt ”Mr President”, Statsminister”, eller har titeln journalist och alla kräver att bli respekterade för sina förmenta sakliga analyser, uttalanden och reportage, trots att de medvetet bryter mot alla de regler som respekt bygger på.
Vem är då Claas Relotius. Claas Relotius var en prisbelönt journalist som arbetade för tyska Der Spiegel. Sedan avslöjades det att Relotius hade fejkat sina nyheter som tidningen skrev: ”avsiktligt, metodiskt och med hög nivå av kriminell energi”. Relotius hade ägnat sig åt ”faktafantasi”, hans artiklar var påhittade. Der Spiegel agerade, man kallade det en katastrof som skadat tidningen rykte, och Claas Relotius fick oceremoniellt sparken från den anrika tyska tidningen. Nu pågår samma sak på Bonniers DI. Hur kommer Bonniers och DI att agera?
DI skriver att ”kommunistpartiet ökat grepp över det inhemska näringslivet.” Lögn och samma faktafantasi. Regeringen i Kina, inte kommunistpartiet, sätter in stora resurser för att stötta näringslivet, bland annat genom att öka friheten, oberoendet, sänkta skatter och avgifter, avskaffa byråkrati och restriktioner, tillhandahålla utbildning och expert stöd, och och göra finansiering lätt tillgänglig samt att bygga effektiva nätverk. Det fungerar utmärkt och de positiva resultaten kan man nästan ta på. Sverige utreder och delar ut frikostiga bidrag till alla som håller ut handen. Skattebetalarna tvångsfinansierar.
Vidare skriver DI att ”Peking försöker tvinga både kinesiska och internationella bolag till lydnad, enligt bedömare” Lögn och faktafantasi igen. Inte enligt ”bedömare”, utan enligt USA propagandan. Den som arbetar i Sverige skall följa och lyda svenska lagar, den som arbetar i Kina skall lyda Kinas lagar. Lika för alla. USA företag försöker använda amerikanska lagar, eller inga lagar alls, i Kina. Kina säger nej och agerar mot USAs överlöpare. Sverige skulle göra samma sak.
Di skriver vidare att ”tro på marxistisk politisk ekonomi är stark” men även det är lögn , fejk, påhitt och igen faktafantasi. Tron på Kinas samhällssystem är stark vilket kallas ”Socialism med kinesiska förtecken”, och det fungerar bevisligen utmärkt. Det har inget att göra med vad DI falsk kallar ”marxistisk politik”.
DI skriver att ”Kina höjer murarna kring landets ekonomi genom att hota att blocka utländska företag.” Naturligtvis inte ett ord om Trump’s handelskrig, USAs blockering av utländska företag som Huawei, TikTok, WeChat, gisslantagandet av Meng Wanzhou, blockeringen av IC chips export till China under hotelser, hoten rörande Nordstream2, och rader av USA sanktioner. Läsarna skall väl inte ges fel jämförelser och får naturligtvis inte påminnas om verkligheten. Det kunde skada den bild fejknyheterna målar upp.
Det finns inget mer övertygande än verkligheten, och den lever vi i här i Kina, medan DI och deras skribenter tycks leva i ett parallellt universum på en annan planet.
Här i Kina tar näringslivet nu fart på ett nästan otroligt sätt. Det är förvånande att DI ens behåller reportrar som BagdadBob och Claas Relotius profiler och fortsätter att publicera deras falsarier och fejknyheter. Det bådar inte för mycket förtroende för DI’s trovärdighet.
DN, även det en tidningen som ingår i Bonnier oligarkin, publicerade en mycket läsvärd artikel om Bagdad Bob fenomenet.
DN skriver att ”Syftet är att upphäva idén om sanningen i samhället för om ingenting kan vara sant blir allt annat också bara på låtsas.” DN beskriver denna ”förgiftningsprocess” och gör samma referens till Nazisternas ideologer som jag själv ofta gör, vilka hatade ord som ”objektivitet”, ”intelligens” och ”fakta”. Oliktänkande framställdes även där som ”intelligenssnobbar” och ”objektivitetsfanatiker”. De som insisterar på fakta evidensbaserad kunskap förföljs, hotas och tystas. Så även i dagens Sverige.
Kina har utvecklats från ett samhälle i kaos, med kritisk fattigdom och analfabetism till ett välmående, fredligt och harmoniskt samhälle med ett av världens högsta utbildningsnivåer, över 50% av befolkningen i en årsklass går nu ut universitetet, och folken i Kina är dessutom ett av världens bäst och allsidigt upplysta, med världen största förtroende för Kinas media, där personligt ansvar gäller och det ställ krav på kvalitet, sanningsenlighet, noggrannhet, objektivitet, opartiskhet, rättvisa. Källa, amerikanska utredningar. Inga krav ställs i Sverige, och inget ansvar existerar.
Den som försöker ge en annan bild än den riktiga av Kina förtjänar att associeras med nazismens propagandametoder. Hur kan människor som kallar sig för journalister sjunka så mänskligt lågt. Därför är journalister hatade.
KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.