Återigen sprider Sveriges Radio fejknyheter utan fakta och uppenbart använder amerikansk politisk propaganda och rykten som bas för artiklarna. Sveriges Radio agerar alltså helt öppet för politiska intressen och är inte alls ”oberoende”. Vi uppfattar det dessutom som samma slags rasism som bedrevs mot judarna förra seklet i Tyskland. Ständiga falska associationer med negativa outtalade falska bibetydelser.
Det första som slog mig var att det är inga unga eller studerande som protesterar. På alla bilder är det äldre och de flesta med uppenbar och synlig fundamentalistisk religiös anknytning. Sanningen var inte så svår att ta reda på, bara att fråga på WeChat.
Yngre och studerande hade problem, därför att all undervisning skedde endast på lokalspråken, det finns flera, och språk som Putonghua, mandarin, eller engelska undertrycktes eller undervisades inte alls trots läroplanen. Studerande som fortsatte till universiteten fick stora problem och kunde inte tillgodogöra sig undervisningen när dom inte behärskade det språk som användes, vilket är Putonghua. Det går ju inte att starta särskilda universitet för alla Kinas tusentals språk.
Inre Mongoliet är ett starkt patriarkaliskt klansamhälle med mycket fundamentalistiska åsikter inbyggda i klanerna tillsammans med fundamentalistisk hederskultur. När de yngre ville modernisera utbildningen med bättre språkundervisning, blev det tvärstopp. Klanhövdingarna tillät det inte. Dessutom finns rapporter att språkundervisningen har saboterats med hotelser och påtryckningar.
Då vände de yngre sig direkt till Kinas utrikesministerium, Ministry of Education (MOE) 教育部 jiào yù bù, och bad att vissa, ett fåtal, ämnen skulle undervisas på Putonghua och på så sätt kunde de studerande bygga upp praktisk språklig erfarenhet med ett ordförråd vilket skulle leda till att bättre kunna tillgodogöra sig undervisningen på högre nivå och universiteten. Det skedde naturligtvis inte öppet, för patriarkatet skulle hänsynslöst ha slagit ner på individerna med hederskulturens metoder. MOE tyckte det var en bra ide och ändrade läroplanen så att ett mindre antal icke kärnämnen i framtiden skulle undervisas på Putonghua, och förstås blev patriarkatet rosenrasande över att ha blivit överkört och går nu offentligt ut med de mest extrema odemokratiska åtgärder för att stoppa tilltaget. Dom kommer inte att lyckas.
Denna historia visar även mycket tydligt att folkstyret i Kina fungerar. De som berörs av ett beslut ska även ha inflytande över det, medan de som inte berörs stängs ute från inflytande, här patriarkatet, fundamentalistiska religiösa och äldre. Detta är en fundamental rätts- och folkstyre-princip i Kina.
Dessa motsättningar mellan generationer är vanliga, för att inte säga regel, i dagens Kina. Ungdomen vill ha framsteg, utveckling, utbildning och förändring, medan många äldre vill stoppa det. Som regel är det de yngre som vinner det slaget, och de äldre får anpassa sig.
Det är inte alls så att språket uppfattas som separatism, som Sveriges Radio skriver, utan det är så att små, extrema och ofta våldsbejakande grupper vill använda språkfrågan som en plattform och bas för att med icke demokratiska metoder driva just sina extrema program framåt när de lagliga och accepterade metoderna i Kina för att skapa förändringar, eller förhindra förändringar och framsteg, inte ger det resultat dom önskar. Vi ser samma fenomen tidigare i Tibet, och nu i Xinjiang.
Vad vi iakttar med dessa högljudda demonstranter är ett liknande fenomen som med hederskulturen inom klanerna i Sverige. Det representerar på intet sätt den breda allmänheten eller folkopinionen på plats, och speciellt inte de yngre generationerna.
Kina har hunnit mycket längre i samhällets utveckling än länder som Sverige eller USA. Det ses inte längre acceptabelt att uppvigla till våld och kravaller på gatorna för att små extrema grupper skall lyckas tvinga igenom just sin vilja mot majoriteten av innevånarna. Kina har idag mycket väletablerade system för att innevånarna skall kunna påverka beslut som rör dom i samhället, men det utesluter att extremgrupper tar kontroll genom gatuuppvigling och upplopp, vilket inte är accepterat i Kina.
Svensk eller amerikansk version av demokrati betackar vi oss för i Kina.
Även Sverige har extrema grupper. Exempel är nynazisterna eller NMR. Hur skulle svenskarna reagera om Kinas Public Service öppet stödde dessa grupper, men det är precis vad svenska Public Service gör mot Kinas extremgrupper. Dessa små extrema och mycket synliga smågrupper kommer inte att få sin vilja igenom, precis som Sveriges Radio säger, lika lite som om nynazisterna skulle få sin vilja igenom i Sverige att förändra undervisningen efter sin egna önskemål.
Språkfrågan i Kina är komplex. Kina har långt över 1,500 språk med ett trettiotal skrivsystem i dagligt bruk, och det är helt omöjligt att etablera 1,500 gymnasieskolor och 1,500 universitet för alla språkgrupper. Samma språkgrupp använder ofta även mer än ett skrivsystem. Inre Mongoliet har fyra.
Sverige har en liknade situation. Hur skulle det fungera om alla folk- och språkgrupper i Sverige krävde att all undervisning från förskola till universitet bara tilläts ske endast på deras eget språk, som somaliska eller arabiska. Det är helt enkelt inte praktiskt genomförbart. Även om undervisning på de lägre nivåerna skulle ske på elevernas hemspråk skulle det innebära att dom blev gravt handikappade när dom nådd högre utbildning. Dom skulle då sakna både vokabulär och språkbruk relaterat till de ämnen som undervisas.
Sedan är det ren lögn som Sveriges Radio skriver att Kina ”förbjuder mongoler att studera sitt språk”. Tvärtom, Kina sätter in stora resurser för att både bevara och utveckla lokal kulturer och vidhängande språk. Kina lärde sig läxan under Mao Zedong, som ville utrota allt gammalt och införa endast ett språk och en enhetlig kultur i Kina. Maos program som De Fyra Förlegade (1966), och Kulturrevolutionen (1966-1976). Det blev som bekant ett rejält fiasko, och Kina tänker inte upprepa misstaget.
Vad man gör i Inre Mongoliet är att i ämnena språk, litteratur, politik, samt nationell historia, huvudsakligen använda Putonghua och på så sätt förbereda och språkträna de studerande för högre studier. Det finns dessutom inget språk som heter ”kinesiska”. Putonghua översätts ”allemansspråket”, vad utlänningar kalla ”mandarin”. I andra ämnen fortsätter undervisningen som förut på lokalspråken, vilket det finns åtskilliga olika av. Mongoliet har många språk, liksom Europa. Ytterligare mörkade fakta i Sveriges Radios reportage, som är en förfalskning av verkligheten, uppenbart med politiska syften.
Det är alltså inte så som artiklarna på Sveriges Radio falskt ger sken av att ett språk har ersatts av ett annat, utan att i vissa ämnen använder man Putonghua, åtminstone delvis, för att förbereda eleverna för kommande högre studier och framgångar i livet dom annars inte skulle kunna nå. Dessutom används fyra olika skrivsystem i Mongoliet. Nationella skrivtecken 中文 , zhōngwén, Cyrillic А Б В Г Д Е Ж etc, och traditionellt mongoliska skrivsystem нгол хэлʋĦţĦ, det finns flera variationer, och dessutom vårat latinska alfabet. Sveriges Radio desinformerar och vilseleder alltså.
Problemet nu är att när eleverna kommer till högre studier är dom alltför illa förberedda språkligt, och kan inte tillgodogöra sig undervisningen, vilket i tur handikappar dom för livet. Lägre utbildning, lägre kunskapsnivå, sämre chans på välbetalda jobb och välfärd. En bi-faktor är även att detta med låg utbildningsnivå och levnadsstandard skapar missnöje och skapar en plattform för USA agenter att radikalisera, rekrytera och utbilda terrorister, ett fenomen vi såg tidigare i Xinjiang.
Att använda olika språk är vi vana vid i Kina. Själv använder jag fyra dagligen. Vid ett tillfälle för många år sedan satt vi flera personer tillsammans här i Kina, bland annat en fyraårig dotter, pappan svensk, mamman en lokal dam. Plötsligt säger den lilla flickan något till pappan på svenska, mitt i meningen vänder hon sig till mamman och fortsätter på lokalspråket, och sedan avslutar till mig på engelska. Fyra år, en mening, tre språk, och utan skiljetecken. Välkommen till Kina.
Som Sveriges Radio skriver att Kina ”förbjuder mongoler att studera sitt språk” är alltså ren lögn. Det är tvärt om.
Att Kina övervakar extremister och våldsverkare är helt sant. Det är inte som i Sverige, massövervakning, utan de som uttrycker och demonstrerar extrema åsikter och uppmanar till olika våldsaktioner punktövervakas, och dom får veta att dom övervakas, det görs det ingen hemlighet av, inklusive vilken person som är ansvarig och hur dom kan kontakta den personen. Man tillåter inte i Kina att extremisters Mänskliga Rättigheter tillvaratas genom att låta dom vandra fritt och döda med lastbilar eller med knivar på varuhus. I Kina är det de Mänskliga Rättigheter för dras potentiella offer som har högre prioritet. Terrorister söker man upp, intervjuar, och vid behov sätter i förvar, innan dom dödar.
Samtidigt uppmanas dom att överge sin extrema åsikter, eventuellt får dom genomgå avradikalisering, vilket då inte är frivilligt. Tyvärr har Sverige gjort sig känd för att erbjuda en fristad för terrorister och omstörtare, dom kallas ”flyktingar”, och deras verksamhet skyddas i Sverige, verksamhet där dom kan fritt planera och finansiera terrorism och extremism, så kontakter med Sverige är av intresse för Kinas SÄPO. Sverige intar numera en liknande roll i Kina som IS i Syrien i Sverige, vilken även svenska SÄPO övervakar.
Sedan är det inte ”kommunistpartiet” som varken styr och arbetar med utbildning i Kina, lika lite som det är LO i Sverige, utan Kinas utbildningsministerium, Ministry Of Edication, MOE 教育部 jiào yù bù, vilket arbetar inom de ramar som Kinas riksdag, Nationalkongressen, sätter. Alltså samma system som i Sverige. Ytterligare ett vilseledande grovt faktafel på Sveriges Radio.
Sveriges Radio skriver: ”Vi borde bojkotta kinesiska varor. Det borde vi ha gjort för länge sedan, säger demonstranten Jens Löv, vars fru har rötter i Mongoliet”. Som det ser ut nu är det snarare krafter på gräsrotsnivå i Kina som verkar för att bojkotta all handel med Sverige. Sveriges anseende och förtroende som nation är i dalande i Kina, och roten är det ständiga förolämpande, nedsättande förtals och ärekränkande fejknyheterna och rasistiska attackerna på media. Det har även varit tal om att dra svenska ljugande journalister inför rätta i dras frånvaro. Att sprida flaska rykten, som sker i media i Sverige, är straffbart i Kina.
Kina säger att detta bland annat kommer medföra större nationell enighet, och dom har rätt. Sådan är erfarenheten redan. Vad som pågår just nu i Kina är vad som redan hänt i Europa, och för mig som var med på 40 och 50-talen är det intressant och ett repris. En vän till mig från Holland, nu boende i Australien, har en dotter som är gift med en tysk man och bor i München. På 40-talet hade det setts liknade högförräderi. Detta mot bakgrunden av nazisterna framfart i Holland under kriget. Glöm inte hur ”tysketöserna”, norska kvinnor som gift sig med tyska män, behandlades. Dom trakasserades, förföljdes och till och med mördades, och tvingades raka av sig håret. En svensk man jag kände som ung berättade att han trakasserats hela livet av släktingar för att han gift sig med en utlänning och en kvinna av en annan ras. Hon var från Norge.
En kvinna från Xinjiang skrev nyligen på sin blogg här i Kina att hon hade beslutat sig att gifta sig med sin pojkvän, som kom från grannstaden i Xinjiang. Hennes pappa blev rasande. Varför bad hon inte om hjälp att hitta en ”riktig” man av hennes ”egen sort” i hemstaden istället för att gifta sig med en främling från grannstaden. Dom här familjegrälen är numera regel som ungdomen går sin egen väg i Kina. Resultat är högst förutsägbart, det blir som ungdomen vill, och de äldre får ge sig.
För några månader sedan blev jag ofrivilligt vittne till ett storgräl mellan en äldre kvinna och hennes dotter. Dotterdottern ville bli ingenjör. Mormodern var rosenrasande. Absolut, barnet skulle istället lära sig Mao’s filosofi och läror, allt annat kommer då automatiskt. Ingenjör är inget riktigt yrke. Det är dock Kinas topp-yrke. Utgången är given, dottern kommer att studera till ingenjör. 50% av ingenjörer i Kina är kvinnor.
Det är just detta fenomen vi ser i Inre Mongoliet just nu. Främst äldre driver en isolationistisk politik. Helst, stäng gränsen, förbjud ”utländska” språk och seder, en gång var hela Kina så. Ungdomen drar i motsatt riktning, dom vill lära sig språk, gå på universitet, resa och skaffa ”utländska” kompisar från andra delar av Kina och världen. Internet driver förändringarna, de äldre samtycker inte, men får ge sig. I det folkstyrda Kina får dom yngre alltså stöd av regeringen i Peking, trots högljudda protester från en bakåtsträvande högljudd fundamentalistisk ofta äldre och religiös minoritet. Det är det vi ser i både Sverige och Inre Mongoliet.
Det är tragiskt att Sveriges Radio stöder denna minoritet av bakåtsträvande extremister som på intet sätt representerar folkviljan, speciellt inte bland de yngre. I Kina utbildar sig nu ett stigande 51% av årskullarna på universitet, det högsta i världen.
KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.