Detta är info om vad som verkligen pågick i fallet Adoptionscentrum och Kristersson. Jag var med på plats.
Grov okunnighet om Kina – som vanligt
—Kristersson: ”Varje misstanke om oegentligheter ska tas på stort allvar”
https://www.dn.se/sverige/kristersson-varje-misstanke-om-oegentligheter-ska-tas-pa-stort-allvar/
—Kristersson: ”Varje misstanke om oegentligheter ska tas på stort allvar”
https://www.dn.se/sverige/kristersson-varje-misstanke-om-oegentligheter-ska-tas-pa-stort-allvar/
—Ulf Kristersson fick larm om kinesisk barnhandel – adoptionerna fortsatte
https://www.dn.se/sverige/ulf-kristersson-fick-larm-om-kinesisk-barnhandel-adoptionerna-fortsatte/
—Kristersson: Jag ville bidra till att barn fick en trygg familj
https://www.dn.se/sverige/kristersson-jag-ville-bidra-till-att-barn-fick-en-trygg-familj/
—Kristersson larmades om sålda barn i Kina
https://www.expressen.se/nyheter/kristersson-larmades-om-salda-barn-i-kina/
—Kristersson fick larm om sålda barn – adoptionerna fortsatte
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/kristersson-kande-till-de-kopta-barnen
—Regeringens utredare: Ska spåra pengar från svenska adoptivföräldrar
https://www.dn.se/sverige/regeringens-utredare-ska-spara-pengar-fran-svenska-adoptivforaldrar/
Som vanligt när det gäller Kina, mycket grov okunnighet, lögner och förfalskad information.
För mig började detta för mycket länge sedan med att en tjänsteman på svenska ambassaden ringde mig och undrade om han kunde få lämna ut mina kontakt data till svenskar som ringde och vill ha råd i samband med adoptioner och byråkratin i Kina. Jag sa, ja. Möjligtvis kontaktades även andra svensktalande.
Problemet är inte att Kristersson och Adoptionscentrum kan ha handlat med barn som stulits och sålts. Problemet är den synnerligen grava okunnighet om Kina och hur Kina fungerar i Sverige. I Sverige förlitar sig på vad man kallar ”Kina experter”, vilka i realiteten inte är något annat än grova kunskaps bedragare. Det inkluderar statliga institutioner och det pågår till denna dag.
Vad som hände när organisationer som Adoptionscentrum började göra förfrågningar är att det startades privata motsvarigheter i Kina till Adoptionscentrum, istället för att hitta barn att adoptera på uppdrag av svenskar, letade man i Kina efter barn som behövde en adoptivfamilj. En del av dessa drevs i vinstsyfte av gangstersyndikat, men helt enligt lagen, men de flesta var bidragsfinlandiserade, precis som den svenska motsvarigheten, Adoptionscentrum.
Dom lade sig till med officiellt låtande namn, och de som arbetade där antog officiellt lydande titlar. Man utgav sig alltså indirekt för att vara en myndighet, utan att direkt säga så. Tekniskt var dessa adoptionsorganisationer då helt lagliga, även om dom inte passar in, varken då eller idag, inom ramen för svenskt rättstänkande. Man tog betalt för att utföra en laglig service, en slags bidragsfinansierad mäklarservice eller förmedlingsservice, liknande en äktenskapsmäklare. En service som då kanske kan jämföras med hur en fastighetsmäklare arbetar. Han finner köpare för en fastighet, här drev man en verksamhet som en slags mäklare att hitta barn för adoptivfamiljer, detta mot ersättning, precis som fastighetsmäklaren.
Det är sannolikt att Adoptionscentrum och Kristersson helt enkelt lurade sig själva och trodde, och med en helt obefintliga kunskapen om Kina lät man sig självbedras. Kristersson och Adoptionscentrum trodde nog att man hade att göra med kinesiska myndigheter, men motparten i Kina var privata organisationer.
Dessa organisationer behövde naturligtvis ”objekt” att förmedla, alltså barn. Då bildade man en separat organisation med uppgift att finna donatorer för barnhem. Barnhemmen fick veta att för varenda barn adopterat skulle barnhemmet få en donation. Även detta var förstås helt lagligt. När barnhemmet fick donationen delade man med sig av donationen till de organisationer som förmedlat den. Då en helt normal aktion i Kina precis som idag. Det är så Kina fungerar, så är seden, till denna dag. Den som gör något gott för någon får alltid något tillbaka. Pengar och inkomst var alltså då drivkraften för dessa adoptionsorganisationer. Myndigheterna var inte involverade eller ens fick veta vad som pågick. Det kan finnas undantag när det gäller korrupta myndighetspersoner.
Inga barn stals. Det är en journalistisk efterhands fabrikation, liknande de anklagelser som riktats mot svenska myndigheter, att man skulle sälja barnen som omhändertagits enligt den svenska LVU lagen. Även Kina hade och har samma LVU lag.
Om barn vanvårdas i Sverige griper myndigheterna in och omhändertar barnet. Kina har precis samma lagar, och den verkställande myndigheten finns inom vad Sverige kallar ”polisen” i Kina.
Det finns en stor grundläggande skillnad här i hur lagstiftningen fungerar. I Sverige ligger fokus på de biologiska föräldrarna, vilket vi såg i fallet ”Lilla Hjärtat”. Barnet återlämnades till uppenbart olämpliga föräldrar och gick mot en fasansfull död.
I Kina ligger fokus istället helt på barnets bästa. Barn som vanvårdats och omhändertas lämnas inte tillbaka om man inte är helt övertygad om att det är för barnets bästa. Som regel har problemen finansiell grund. De biologiska föräldrarna har helt enkelt inte råd att ta hand om barnet. I Sverige träder myndigheterna in med generösa bidrag, men så var det inte i Kina, även om det nu ändras.
Det var alltså inte en fråga om några ”stulna” barn, utan omhändertagna barn eller övergivna barn, och precis som i Sverige. Glöm inte att även nyligen i Sverige anklagades myndigheterna falskeligen för att kidnappa och sälja barn. Svenska media, igen, bara köpte och svalde lögnen om Kina hel.
Att detta skulle vara kopplat till barn som dumpats på grund av ettbarnspolitiken är ren grov lögn.
Vid en adoption lämnades inga uppgifter om barnets bakgrund. Detta för att skydda barnet mot aktioner att återta det av en biologiska familjen. Därför fick heller inte Adoptionscentrum några omfattande uppgifter. Det skulle ha stridigt mot Kinas lagar att skydda barnet.
Det var HuJintao som började städa upp i detta, och senare mer kraftfullt fullföljdes av XiJinping.
Idag har Kina tills vidare stoppat alla adoptioner till utlandet, och reglerna innan det hände var mycket strikta. Även privata adoptionscentra är mycket strikt reglerade idag och övervakade av myndigheterna.
Nu läser jag på DN att regeringen har utsett en Civilrättsprofessor vid Uppsala Universitet att utreda vad som hände med donationerna i Kina. Det är rent skrattretande och löjligt. Allt skedde ju i Kina, under kinesisk lag och affärspraxis. Vilken kompetens har en svensk jurist vid ett svenskt universitet när det gäller Kina och kinesisk lag och tillämpning. Förmodligen ingen alls, inte ens tillräckligt för att att kunna välja kompetenta experter. Enligt kinesisk sed vid tillfället, överräcktes pengarna förmodligen kontant, och fördelas kontant mellan parterna under en handslags överenskommelse. Den kinesiska organisationen finansierades med bidrag, precis som en svenska
Vad som förefaller ha hänt att i Kina drev man en helt laglig mäklarrörelse, finansierad med bidrag, för att hitta barn lämpliga för adoption. Det är alltså samma verksamhet som Adoptionscentrum i Sverige, som drev en mäklarrörelse för att hitta bar som svenskar kunde adoptera. Det är samma sak som en liknande en äktenskapsmäklare. Och finansierad på samma sätt.
Vad vi förmodligen kommer att få se är den sedvanliga teaterföreställning och parad av falska och bedrägliga självutnämnda ”experter” som producerar en lämplig politisk korrekt rapport, en Kina kritisk svartmålning utan verklighetsanknytning. Skattebetalarna står naturligtvis för notan.
En annan aspekt på detta är att idag har Kina världens strängaste skyddslagstiftning mot olaga insamling av information, alltså vad svenskarna kallar ”utredning”. Endast polisen i Kina får bedriva sådana här utredningar. Gör andra det, även från utlandet via mejl eller telefon, begår dom en kriminell handling under kinesisk lag, som kan beivras med tre års fängelse. Det gäller även om det görs från Sverige. Ansvaret är personligt, och svenska myndigheters åsikt och svensk lag är ointressant. En utredare i Sverige som bryter mot kinesisk lag, även från Sverige, kan riskera att bli arresterad i framtiden när dom besöker Kina, eller utlämnad vid ett besök i ett land som Kina har utlämningsavtal med. Det finns alltså endast en laglig väg att utreda i Kina, att be Kinas polis att utföra det.
En annan n fälla att se upp med är Kinas stränga lagstiftning om att det är kriminellt att sprida falska rykten. Även den kan vara tillämplig på en sådan här svensk utredning.
Det underliggande problemet var, och är, alltså inte om Kristersson och Adoptionscentrum ”handlade” med ”stulna” barn, utan den synnerligen grava okunnighet och alla dessa falska och okunniga bedragare som utger sig för att vara ”Kina experter”.