Jag lyssnade på Kinapodden på Sveriges Radio i veckan, och det blev en i viss mån en överraskande positiv upplevelse.
Mycket av Sveriges Radio program om Kina tidigare kan i min åsikt bäst jämföras med ”vit-makt deklarationer”, man har gjort allt för att ljuga, fabricera, smutskasta och nedvärdera allt om Kina. Sveriges Radio har presenterat Kina och oss i Kina som en underordnat land och ett underordnat folk och ras av mindre värde. Är svenskarna då ett slags Arier? Denna gång förtjänar programmet att kallas informativt, även om det fanns en del grova fel, men ingenting är perfekt i denna värld.
Som et varit på SR. meme från Steget Efter
Det första man märker med Sveriges Radio programmen är att rapporteringen från Kina blir bättre i kvalitet, vilken man inte kan säga om allt vad som kommer från radiohuset i Stockholm, där gamla rasistiska fördomar ständigt sticker ut i programmen. Program från studion i radiohuset har som jag ser det ofta haft en nedsättande ”vit-makt ton”, vi är överlägsna, mot Kina och eri Kina, och tidigare varit späckade med förfalskad information.
Kolkraft
Att 70% av Kinas energi kommer från kol som påstås i programmet stämmer inte. Siffror publicerade 2018, alltså 2017 års statistik, då var det 62% och snabbt sjunkande. Det var alltså för fem år sedan. Kinas kolberoende idag ligger under 50%, många säger under 40% eller lägre, när man inkluderar lokal generering med privata solpaneler och vattenvärmare på taken både i hem och fabriker. Dessutom bygger man nya kolkraftverk med ypperligt bra världsledande rening som dels ersätter gamla smutsiga kraftverk, dels ersätter lokala koleldar i miljoner hem och fabriker, där helt utan rening.
Allt i mitt eget hus drivs av egna solpaneler, men frysen och värmepumpen behöver extra tillskott av energi.
Att det inte finns någon signal att man skall sluta bygga kolkraftverk är helt fel. Vist finns det mycket starka signaler att man kommer a fortsätta minska beroendet av fossila bränslen. Utbyggnaden av vattenkraft, solkraft och vindkraft pågår i rasande takt och Kina leder hela världen och genererar mer ren energi än hela övriga världen tillsammans redan idag. Dessutom satsar man mycket hårt på framtida energikällor som Torium och lika hårt på att minska och effektivisera användningen av energi. Tusental gamla kolkraftverk och gruvor stoppas, men man kommer inte att låta gamla gå fattiga, hungriga och leva på gatan som i länder som Sverige. Kinas kolkraftverk är världens renaste, och har en teknisk livslängd på omkring 30 år, en kort tid i dessa sammanhang, och då beräknas dom bli ersatta av ny ren ren energi.
Hong Kong
Sen behöver det påpekas igen att Hong Kong fortfarande inte är en självständigt land med ett eget demokratiskt partipolitiskt system som det framställs i programmet. Hong Kong är en provins i Kina med en egen lokaladministration och viss självstyre på Pekings villkor, och man väljer ingen regering eller parti. Man väljer en lokal styrelse som leds av en CEO, inte en regeringschef eller president, som likt en VD i ett företag rapporterar till Peking och är underställd regeringen i Peking. Att tala om ”valen i Hong Kong” blir starkt missledande. Det är inga vanliga politiska partival, utan val av representanter, som i en styrelse i ett företag.
Rasism
Rasism som västerlänningar definierar det finns inte i Kina. Åtminstone har jag under mina 50 år med Kina och fast bosatt där i över 30 år aldrig träffat på det eller hört talas om det. På sätt finns ett par undantag. Främst Taiwan och Hong Kong som har stora utländska grupper. Västerlänningar har länge behandlat lokalbefolkningen nedsättande, som tjänstefolk och en andra klassens ras, och när lokalbefolkningen reagerar mot det kallar västerlänningarna det för rasism.
Däremot finns något annat i Kina, krav och ansvar. Den som kommer till en plats i Kina, även från en annan plats i Kina, skall respektera de lokal sedvänjorna och rätta sig efter dom. Det är inte alla som vill göra det, speciellt inte västlingar. Dom uppträder ofta som om deras sätt vore det enda rätta och alla i Kina skall anpassa sig till dom. Vi ser detta fenomen varenda dag på media i Sverige, även Sveriges Radio, åtminstone förr.
Sedan har utländska journalister generellt skapat sig det sämsta möjliga ryktet i Kina, dom uppträder arrogant, ohövligt och som en högre stående ras, en slags ”arier”. Det syntes tydligt vid Sveriges Radios och SVT’s besök i Xinjiang, bloggarna gick ut och varnade för att ha något med dessa inkräktare att göra och reportrarna från Sverige isolerades. Myndigheterna blev till och med så oroliga att man använde livvakter.
I motsats blev Raz Galor, som är från israel, välkomnad överallt. Det västerlänningar kallar rasism är helt enkelt avsky för besökare som bär sig rasistiskt och illa åt mot lokalbefolkningen. Att köra en mikrofon i ansiktet på någon i Kina ses ungefär på samma sätt som att spotta på någon i Sverige. Man fråga först artigt och förklarar, innan mikrofonen slås på.
Det gäller även svarta. Dom som sköter sig och visar respekt accepteras som alla andra. I Guangzhou finns ett område som kallas ”Chocolate city”, en stadsdel som är fylld med svarta illegala invandrare och där kriminalitet frodas. Det var dessa kriminella som vräktes och deporterades, och då talar västpropagandan om rasism. Sverige hade inte agerat annorlunda, eller hade man.
Sedan har människor i Kina inget standardutseende, i norr är dom långa och har ett ryskt utseende, i sydväst ser dom ut som indier, och i väster som araber. Folk bryr sig inte mycket om utseende i Kina. Däremot finns i Kina omkring 2,000 folkgrupper och omkring 1,500 språk, och dom är inte alla lika i sin livsuppfattning eller ens utseende. Tidigare var Chengdu västra Kinas huvudstad. Dom såg ner på innevånarna i närliggande Chongqing där fabrikerna låg. Sedan ändrade Peking det och Chongqing blev huvudstaden och fick alla bidragen och då såg folk i Chengdu än mer ner på Chongqing. Även språket är något olika. I Chongqing sa man att snobbarna bodde i Chengdu och såg ner på dom, och i Chengdu sa man att alla jobbarna bodde i Chongqing och såg ner på dom. Det där har bleknat med åren och nya generationer, men till viss del finns det kvar. Det är inte rasism, det är lokalpatriotism.
Lokalpatriotismen är dock stark i Kina. En ung dam berättade på WeChat att hon hittat en pojkvän i grannstaden i Xinjiang, omkring fem mil borta. När pappan fick reda på det blev han rasande. Varför hade hon inte bett honom om hjälp att hitta en framtida man av sin egen sort från sin egen hemstad. Nu är ungdomen i Kina oberoende ekonomiskt av familjerna så ganska undantagslöst får de äldre backa och acceptera.
Här ligger även sanningen begravd när det gäller det falska ryktena om att en miljon uigurer skulle ha fängslats i Xinjiang. Sanningen är att dom har rymt från klanerna, håller sig undan, och deltager i utbildning och yrkesutbildning för att bli oberoende. Klanerna gillar det inte, men folk håller sig undan för att inte kvinnorna skall riskera att kastas ut från en balkong för att dom skadats familjens heder. Liknade gäller männen. Sedan sprider både USA och klanerna ryktet att dom fängslats, men sanningen är att som bryter sig loss från det traditionella klansystemet och gör sig oberoende.
Kyrkor
Man har inte alls slagit till hårdare mot kristna kyrkor som programmet påstår, det är helt fel. Vad man har slagit till mot är kriminella organisationer som maskerat sig som kristna religiösa. Förra året var det tre sådana fall i Kina. Religion utövas ofta olika i Kina jämfört andra länder. Frågar man någon om dom är religiöst troende blir svaret ganska undantagsvis, ”nej – bara praktiserande”. De yngre älskar kristendomens ceremonier och vita klänningar. Det betyder inte att dom är kristna troende i svensk mening.
Den lagliga delen av ett giftermål i Kina är att skriva på ett formellt kontrakt som är helt ateistiskt och lika romantiskt som att registrera en bil. Då träder en rad lagar i kraft, parterna förbinder sig att dela allt, respektera varandra, försörja varandra och sina äldre och sina barn. Sedan får man ha precis vilka ceremonier man vill, och om parternas familjer är från olika religioner och folkgrupper har man ofta en ceremoni för var familj, och som regel ytterligare en för kompisarna. Det är vanligt att ett par har ett kyrkbröllop, bara för att efteråt gå över gatan och be i buddisttemplet om ett lyckligt liv.
Alla organisationer i Kina, oavsett om dom är religiösa eller inte, skall vara registrerade under det syfte och verksamhet dom har. Det spelar inge roll om dom är religiösa, politiska, eller samlar frimärken.
Religiösa samfund tillåts inte bli politiska rörelser i Kina som i länder som Sverige. Det finns alltså ingen så kallad ”chinefiering” som Sveriges Radio påstår, utan alla skall arbeta under samma nationella lagar. Uigurer skall inte alls ”chinefieras” som programmet påstår, det är lögn, men som med alla religioner tillåter man inte i Kina, kanske speciellt inte radikala muslimer, bilda en stat i staten med sina egna lagar och rättsväsende som står i strid med nationella lagar och nationellt rättsväsende, vilket man i praktiken tillåter i Sverige och kallar det ”religionsfrihet”. Kina accepterar inte sådan separatism som man historiskt vet leder till provokationer, konflikter och våld.
Att tala om ”chinefiering” är falsk ryktesspridning. Det existerar inte.
Familjen
När det gäller familj stämmer det ganska bra vad man säger i programmet. Den gamla stor-familjekulturen lever kvar, men bleknar med nya generationer. Förr bodde ju familjen med flera generationer i samma hus. Idag bor de yngre och de äldre ofta grannar i samma grindstad. Men svärmor ser det ofta som sin absoluta plikt att ta hand om de yngre på traditionellt sätt. Jag har upplevt många exempel när svärmor och familjen bor i olika våningar och svärmor insisterar att ha egen nyckel. Hon smyger in klockan fem på morgonen hos de yngre, lagar tyst frukost, så när herrskapet vaknar står en varm frukost på bordet. Sedan skickar hon ungarna till skolan och svärfar går med. De yngre går till jobbet. Sedan städar hon huset. Sedan är det svärfars jobb att hämta ungarna när skolan är slut och passa dom resten av dagen. Kvällarna spenderar familjerna ofta var för sig. En annan konfliktyta när det gäller väst-öst familjer är ofta att i väst är det mannen som sköter ekonomin, traditionellt i Kina är det kvinnan. Västerländska män har ofta problem med att acceptera att de äldre är en del av familjen.
Sedan hoppas vi att Sveriges Radio nya informativa trend när det gäller Kina fortsätter. Man får inte allt rätt i programmen, ingen är perfekt, men det blir bättre. Kina är otroligt mångfasetterad och är heller inte alltid lätt att beskriva.
KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.
Här LFF0vVowHPB58ijhxKHjBbZCqVJ4WL