Ondska eller okunnighet. Det frågar jag mig varenda gång jag läser i svenska media om Kina. Att USA länge har försökt annektera Hong Kong, Tibet, och Xinjiang är välkänt, på samma sätt som Hitler en gång annekterade Österrike och Polen och USA annekterade Irak. Taiwan annekterades redan 1950 i en mycket blodig etnisk rensning som gick till historien som ”Den vita terrorn” och officiellt pågick till 1987, men pågår bakom kulisserna till denna dag. Iran försöker USA bringa på knä, förgäves.
I varenda artikel om Kina har man smugit in den amerikanska propagandan, som regel med förfalska uppgifter som inte har någon anknytning till verkligheten. Man framställer Kina som opålitligt och osäkert och ett land alla bör undvika. Det senaste är att befolkningen kommer att minska och det framställs som att det hotar hela samhället. Fel, Kina är mycket väl medveten om att en stor anpassning är nödvändig, och den är redan i full gång. Sverige är det land dom verkligen hotas av befolkningsminskning, och svaret är att massimportera obildade och missanpassade från tredje världen. Det skapar värre kostnader, kaos, och är tydligt ingen lösning.
Svenska journalister – parias.
Svenska journalister har ofta klagat på att ingen vill ha med dom att göra, allt färre vill ställa upp på intervju, att dom övervakas för att myndigheterna är rädda för att dom skall provocera till handgripligheter med arrogans och påflugenhet att trakassera befolkningen och för att dom vilt bryter mot Kinas lagar och kulturella normer. Det har blivit så illa att svenska journalister nu i verkligheten förses med livvakter i Kina.
Fruktlösa intervjuförsök i Peking
Polisen väntade på oss
Svårt att se med egna ögon vad som händer
Omöjligt att intervjua någon på plats
Ingen tycks reflektera varför det har blivit så.
Journalister från Sverige har det sämsta möjliga rykte och vid deras besök i Xinjiang nyligen hade innevånarna genom Folkmedia förvarnats att undvika dom, liknande svenska Sociala Media. Public Service journalisterna tycks ha drivit omkring planlöst på gatorna för att hitta någon som man kunde få att säga att man led och förföljdes, var övervakade och förtryckta. Ingen ville ställa upp på den lögnen. Svenska media fortsätter samtidigt att pumpa ut den amerikanska krigspropagandan om folkmord, tvångsarbete och koncentrationsläger, inget av vilket existerar.
Hos svenskarna har man skapat en falsk nidbild av Kina efter USAs propagandans mönster och underlag, och ingen skall inbilla sig att vi inte vet i Kina.
Jag har ofta sagt att Sverige ligger 50 år efter Kina i samhällsutvecklingen och över 10 år efter i utvecklingen när det gäller tillämpad teknologi och vetenskap. Tyvärr får jag det bekräftat var vecka, av svenska journalister på svenska media.
Kvinnor säger nej till giftermål
Det senaste programmet är trevligt, det känns verkligen välment, synd bara att det är späckat med faktafel och ger ett intryck som för oss i Kina är verklighetsfrånvänt och helt främmande. Tonen känns för oss i Kina som gnällig och negativ. Jag återkommer till det längre ner.
Den svenska journalismen i Sverige ligger kvar på Kulturrevolutionens nivå som det var för över 50 år sedan och det här programmet väckte tankar i det avseendet. Det är inte journalister som bestämmer vad god journalism är längre, och sedan tar sig rätten att köra ner sina åsikter i halsen på tittare och lyssnare. Nu är det är kunderna, läsarna och tittarna, som bestämmer vad som är kvalitet och journalism.
En helt ny kvalitetsjournalism
En helt ny kvalitetsjournalism har utvecklats i världen, en berättande och förklarande journalism som folk väljer och älskar. Journalism är inte samma sak som propaganda och propaganda är vad Public Service och MSM levererar i Sverige. Den betalar man inte för, även om media försöker prångla ut den som kvalitet och oberoende. Bulletin talar om att ”rensa” medieträsket i Sverige. En journalist på SR försökte vittvätta en terrorist hon hade en relation med. På samma sätt svartmålar och smutskastar journalister Kina mej fejknyheter när dom inte får bryta mot lagarna eller trakassera folk på gatan i Kina.
Kvalitetsjournalism är vad som berättar verkligheten och förklarar den, för numera är det läsare, tittare och lyssnare som bestämmer vad som är kvalitet, inte journalister och media. Den kan kanske bäst illustreras av Vloggaren Raz Galor. Detta program är typsikt.
What I saw in Xinjiang working as a Cotton Farmer
Raz blir en del av den värld han rapporterar om, blir en av dem, och beskriver deras liv som dom ser det och som dom vill bli sedda av andra, sanningsenligt och faktakorrekt.
Han bjuds in till deras hem, och deltar i deras måltider och liv tillsammans med familjen.
Raz bir en del av familjen, han arbetar på deras sida i deras värld, och beskriver och förklarar den, deltar i deras arbeta på bomullsfälten som en av dem, och berättar som en av dem, som dom själva ser sig, medan svenska journalister kommer i en attityd av en ”master race”, dagens åsikts och kultur kolonisatörer och uppfattas som kritiska och gnälliga översittare och besserwissers, personer som ställer sig utanför samhället och levererar pekpinnar och kritiserar, förfalskar och missleder sina tittare och läsare i Sverige, och tro inte att vi i Kina inte vet, för det gör vi.
Och Sverige då?
Sverige då? Svenska journalister kommer och arbetar utifrån en uppenbar grundläggande antyd av åsikts och kultur kolonisatörer, inkräktare, översittare och besserwissers som ska kritisera och tillrättavisa en underordnad ras och underordnat folk. Dom uppfattas bara som främlingar från en efterbliven kultur. Man försöker att hoppa på folk på gatan och trakasserar dom och försöker styra deras svar på frågor, vilket inte bara är grovt oförskämt, det är olagligt i Kina. Resultatet är att svenska journalister fryses ute av folk i Kina och har klagat upprepade gånger på att ingen längre vill ställa upp på intervjuer. I Kina är vi mycket duktiga på att kommunicera med varandra och utbyta erfarenheter. Vi vet.
Varför?
Anledningen är det dåliga ryktet svenska journalister har skaffat sig genom att så grovt förfalska den bild av Kina dom har förmedlat till svenska folket under lång tid, och tro inte att vi inte vet i Kina. Vloggare som Raz Galor har skapat ett stort förtroende, goda relationer och Guanxi med folk i Kina när han berättar om Kina som det verkligen är, utan de förfalskningar man alltid ser i svenska media, och därför är han välkommen överallt. Han får arbeta som bomullsarbetare, besöka familjeföretag, besöka hem, äta middag med deras familj i deras hem, och intervjua folk som utbildats i Kinas massiva utbildningsinternat, de svenska journalister falskt kallar koncentrationsläger.
Den falska nedsättande och hatiska nidbild svenska journalister har skapa av Kina i Sverige har inte gått gemene man förbi i Kina och nu håller man gärna distansen. Svenska journalister kanske inte kallar det journalism, men det är inte journalister som bestämmer i dagens värld vad journalism eller kvalitet är, det är deras kunder, läsarna och tittarna. Kvalitet eller inte, bedöms och bestäms av mottagaren, inte leverantören. Få accepterar längre att få någon annans definitioner och beslut nedkört i halsen. Begreppet journalism har förändrats, speciellt kvalitetsjournalistik, och personer som Raz Galor levererar dagens kvalitetsjournalistik, MSM, SVT och Sveriges Radio bedriver gårdagens, som allt färre en vill ta del av.
Ändra stil journalister i Sverige, berätta sanningen, eller bli alltmer utfrysta och behandlade som en pest.
Naturligtvis är det väldigt trevligt att få lite bilder och reportage från vardagen i Kina och här en bröllopsceremoni, men annars blev de mesta fel – igen.
Det är inte Kinas kvinnor som säger nej till giftermål alls. Det är Kinas unga män och kvinnor som numera fördröjer giftermålet till dom har skaffat sig in utbildning och ett yrke. Vad som händer är att både kvinnor och män numera flyttar fram giftermålet omkring tio år. Först vill man skaffa sig en utbildning och ett yrke, sedan kommer familjen. Det betyder att vi just nu upplever ett gap när en generation inte längre gifter sig tidigt. Män vill inte längre bli ”shake and bake” som det kinesiska uttrycket går. Det hänför till att mannen skakar hand med den kvinna familjen utsett, och gör henne gravid. Man bryter sig loss från traditionen, och de äldre, familjerna och klanerna, fasar, men de yngre är nu finansiellt oberoende, så de äldre förlorar inflytandet och kontrollen. Därför har giftermålen just nu tillfälligt gått ner kraftigt. Vänta några år, och dom kommer att gå upp igen, speciellt som Kina planerar olika slags stöd för barnfamiljer, att göra det ”billigare” att ha barn.
Detta beror mycket på den massutbildning i internat, där Xinjiang främst har uppmärksammats av både män och kvinnor, som Kina började genomföra för flera år sedan, och som så hätskt har smutskastats av just MSM, SVT och SR som koncentrationsläger och tvångsarbete. De äldre gillar inte alltid den nya vägen med oberoende, och protesterar, och det är bara dom som tillåtits komma till tals i svenska media.
De, främst kvinnor, som vill utbilda sig till ett yrka och oberoende, anmäler sig till utbildning och åker till ett internat, det svenska media kallat koncentrationsläger, men talar inte om det för klanen eller familjen. Klanerna klagar att dom kidnappats och man inte vet om dom lever, men dom gömmer sig. Skulle klanen hitta dom skulle traditionell hederskultur sättas in för att återställa familjens heder, vilket, speciellt för kvinnor, betyder stening eller att kastas ut från en balkong.
Det är inte bara kutymen som driver det. Ett äktenskap i Kina etableras inte med någon ceremoni som i väst. Det har allt att göra med att gå till en statligt departement och skriva på ett kontrakt, oberoende av religion eller åsikt. Det kontraktet etablerar både skyldigheter och rättigheter för familjen och dess medlemmar. Till exempel har parterna en laglig skyldighet att ömsesidigt försörja varandra, det en laglig skyldighet att försörja barn och äldre. Vissa delar kan man förhandla bort, men inte skyldigheten att försörja barn och äldre.
Förr var ett giftermål en överenskommelse mellan två familjer med avsikt att få en avkomma som skulle ta hand om de gamla. Det är den gamla kulturen de unga nu överger, ofta till förtret för de gamla, klanerna och familjerna. Att detta är en utveckling som kan leda till en demografisk kris där färre unga måste ta hand om en allt äldre befolkning, stämmer bra när det gäller Sverige, men inte när det gäller Kina.
Ingen demografisk kris i Kina.
I ett land som Sverige slutar man jobba vid pensionsåldern och förväntar sig att de yngre skall försörja en via staten. Inte så i Kina. Pension i Kina är att man får en statligt garanterad inkomst, annars fortsätter man att arbeta, men kanske med något lättare jobb som man väljer själv, eller blir volontär som jag. I Sverige finns en inställningen att staten skall göra rätt för sig som innevånarna begär. I Kina finns en inställning att alla skall göra rätt för sig och inte leva på andras arbete. Det gäller även pensionärer. I Sverige gäller kulturen att någon annan skall betala, inga ”klyftor”, de rika, i Kina skall alla göra rätt för sig efter förmåga, även efter pensionsåldern, som nu höjs till 65 för alla.
Sedan behövs inte äldrevård i Kina på samma sätt som i Sverige. Det enorma vårdbehov som finns i Sverige finns helt enkelt inte i Kina. Folk har tagit hand om sin hälsa, mycket genom att använda Traditional Chinese Medicine (TCM), och fortsätter att kräva att få arbeta så länge man kan och vill. Sverige sägs förbjuda äldre att arbeta. Teknologin tar över, via mobilen mäter man personens väsentliga data och om något börjar gå fel med hälsan går larmet och en läkare kan ta kontroll. Sveriges vårdhem behövs inte i samma utsträckning. Kinas befolkning arbetar förebyggande, och den enorma vård för äldre som behövs i Sverige behövs helt enkelt in i Kina. Att förebygga vård med Traditional Chinese Medicine (TCM) är en del av kulturen i Kina, medan det är förbjudet för läkarna i Sverige att använda TCM.
Man fortsätter bara att arbeta i Kina, kanske slår sig ihop i kollektiv eller startar småföretag och fortsätter att arbeta till sin sista dag i livet, därför att det är så man vill ha det.
En bergsby i västra Kina
För flera år sedan besökte jag en by uppe i bergen i västra Kina. Medan vi satt och pratade kom en äldre kvinna med ett försvarligt lass ved på ryggen och stjälpte av det nonchalant på gårdsplanen. Hennes dotter kommenterade att det kanske vore dags att hon tänkte på att pensionera sig. Hon var ju ändå 87 år gammal. Den gamla fräste av henne. ”Pensionera sig. Det gör bara lata stadsbor, och jag är ju inte ens gammal än” varpå hon grep tag i en hacka och började vända potatislandet. Folk blir normalt över 100 år i den byn, och ”pensionär” är ett skällsord och förolämpning.
Man fortsätter och kräver att få fortsätta att arbeta, men oftare på lättsammare jobb än tidigare i livet. Det finns ju alltid en garanterad basinkomst som pensionen, och den beskattas inte i Kina. Sjukvård är inte gratis, men till mycket lågt pris.
Familjelivet har utvecklats i Kina.
Faktum är att familjelivet har utvecklats i rasande takt i Kina som idag ligger 50 år före Sverige, som har fastnat på Kulturrevolutionen nivå i ett ideologiskt av en maktelit toppstyrt statssamhälle. Artiklar om Kina i svenska media reflekterar mer hur efterblivet Sverige har blivit jämfört med Kinas snabba utveckling, inte bara i teknologiskt hänseende, utan mera så när det gäller samhället och kulturen.
Att det är kvinnan som har ansvaret för hemmet är sant, men ett hem i Kinas fungerar inte som ett hem i Sverige, där kvinnan förväntas laga mat, städa, tvätta, och ta hand om barnen samtidigt som hon arbetar. Så fungerar inte Kina. I Kina är hon chefen i hemmet, men liksom en VD i ett företag gör hon inte jobbet, hon är chefen som styr andra. Om man lagar mat hemma och städar är det vanligare att mannen gör det än kvinnan.
När ett par går ut på stan för att handla eller promenera är det mannen som ganska regelmässigt tar hand om barnen, medan hon sköter inköpen.
En annan faktor är att det råder ett överskott på kvinnor i giftasålder. Det beror på att kvinnorna som överallt annars helst väljer en man som är äldre, och det har skapat underskottet tillsammans med det ökande innevånarantalet.
Rött till höger är kvinnor, blå till vänster är män. Eftersom en kvinna söker en äldre man finns ett kvinnoöverskott, även om det finns färre kvinnor i samma ålder. Detta gäller i giftasålder.
Många börjar även göra som i väst, man flyttar ihop och formaliserar ett giftermål senare, kanske till och med tio år senare. I Kina är den formella delen av ett giftermål inte en ceremoni, utan att skriva på ett kontrakt och det är lika romantiskt som att registrera en bil. Lagen i Kina tillåter egentligen inte att sambo, men eftersom Kina är ett folkstyrt land och ungdomen vill ha det så tillämpas inte lagen när anledningen till samboendet är genuint.
Den tekniska utvecklingen i Kina spelar även en stor roll. Maskinerna tar över arbetet och produktionen från människorna så inte så många individer behövs för att försörja samhället till samma höga levnadsstandard som när mer manuell arbetskraft fordrades. Fördelarna med den tekniska utvecklingen i Kina har tillfallit familjerna, innevånarna och individerna, medan framstegen och avkastningen av teknologin i länder som Sverige har tillfallit oligarkerna som brukat teknologin för att tvinga individen att producera mera.
Så- vem kör den traktorn? Den planterar bomull och körs av ett förprogrammerat GPS styrt system. Teamet bakom Raz ersätter omkring 75 personer som arbetar, men försörjer lika många som förr. Förr sådde en person 2 Mu på en dag. Nu kan en maskin så 100 till 150 Mu på en dag. En Mu 畝 är 666 Kvm. En typisk gammaldags villatomt är på ungefär 1,000 Kvm
Gödsling och sprutning sköts av programmerade GPS styrda drönare. Maskinerna arbetar för att försörja människorna.
Bomullen skördas av programmerade, data och GPS styrda, skördemaskiner, de som västpropagandan kallar ”tvångsarbetare”. Allt människan behöver göra är att övervaka maskinernas arbete.
Välkommen till det riktiga Kina, inte den grovt förfalskade nidbild svenska media och journalister har skapat. Svenska media behöver en ordentlig utrensning.
Rasz och hans kollegers videos är väl värda att titta på.
How this Israeli internet star, Raz Gal-Or, captured Chinese hearts
What I saw in Xinjiang working as a Cotton Farmer.mp4
I interviewed 10 random Xinjiang locals_ this is what they told me
I visited 3 families in Xinjiang_ here is what they told me.
What-s China-s -re-education camp- in Xinjiang really about.mp4
KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.
Taiwans Vita terror
Minns Taiwans vita terror
Minns 228 incidenten
Den Vita terrorn
Etablissemangets journalister borde fråga sig varför folk avskyr den
Public Service är inte längre i allmänhetens tjänst. Deras värdegrund är rutten.