Vad är ett ”Måttligt välmående samhälle”

De flesta har nog sett uttrycket dyka upp i olika sammanhang när det gäller Kina, och i översättning, ”moderately prosperous society”. På kinesiska skrivs det 小康社会, xiǎokāngshèhuì.

Bygg ett välmående samhälle tillsamman

Jag tvivlar på att knappas någon i Sverige förstår vad det betyder, speciellt inte alla dessa självutnämnda gravt okunniga ”kinaexperter”. Detta är definitivt ett ställe där öst inte möter väst. Det är ett idiom som har rötter 3,000 år tillbaka i tiden.

Hur ofta möter jag argumenten runt detta fundamentalistiska kapitalistiska resonemanget om Gini-koefficienten, klassamhället, klyftor, eller Engel’s lag där man med statistik utgår från antalet kronor och ören och på så sätt försöker fastslå olikheter och orättvisor i samhället. Problemet är att dessa kapitalistteorier äger inte tillämpning i realvärlden. I alla fall inte i österlandet. Ingen hänsyn alls till Livskvalitet och välbefinnande, i kort – lycka.

För att försöka förstå 小康社会, xiǎokāngshèhuì, måste vi backa tillbaka omkring 3,000 år i Kinas historia. Då dök begreppet först upp i poesin. Skrivtecknen betyder ungefär:

小 Xiao, liten, men även blygsam, sedesam, eller anständig.
康 Kang, hälsa, till freds, fred, lätt-åtkommen, riklig, överflöd.
社 She, samhälle, organiserad majoritet.
会 Hui, tillsammans, samlas.

Som nästan alltid finns inga exakta ord i svenskan man kan ta till, så gå på känslan.

Uttrycket beskriver ett samhälle där alla individer är tillfredsställda och nöjda med livet, är lyckliga, och har ingen koppling till kapitalismens metod att räkna allt i pengar. Att vara nöjd tillfredsställd och känna livskvalitet i livet är att vara hälsosam, kunna äta sig mätt, ha en bostad, vänner, familj, kunna leva tryggt och säkert och ha en framtid. Det finns väldigt mycket i denna värld som helt enkelt inte går att mäta i pengar, eller att köpa för pengar. Klassiska kommunister, som i sovjetkommunismen eller socialismen i Sverige, baserar allt på att räkna pengar. Den som har mer pengar än en annan skall ”solidariskt” fråntas ”överflödet” av staten, har råd att betala mer skatter och avgifter, som staten sedan skall dela ut i bidrag och förmåner till andra. Det är inte samma sak.

Metoden tar ingen hänsyn till hur och om individen är tillfredsställd och trivs i samhället.

Det lilla buddistlandet Bhutan, som ligger i bergen mellan Kina och Indien, där sätter man hur lyckliga folket är före mått som BNP. Man talar om BNL Brutto Nationell Lycka som nationellt mått på framsteg.

Mycket gammalt

Uttrycket har brukats genom generationerna, av filosoferna, kejsarna, DengXiaoping, Jiang Zemin, Wen Jiabao och Hu Jintao, och nu XiJinping.

USA skulle bli landet där alla blir rika, och vad blev det. Ett land av konflikter, motsättningar, våld, krig, död, drogmissbruk, fetma, dålig hälsa, olycka, brott, fattigdom, obegränsad yttrandefrihet utan varje ansvar eller respekt för andra, och allt sämre utbildning. Sverige passar mycket bra in i samma kategori. Kina vill inte följa i dom fotspåren, Kina vill inte veta av den ”demokrati” som skapade ett sådant samhälle.

Uttrycket 小康社会, xiǎokāngshèhuì, passar mycket bra ihop med Kinas redan uppnådda fredliga och harmoniska samhälle, socialism med kinesiska förtecken, och en kultur att ”dela med sig”. Detta är ett etappmål som skall nås genom samarbete, gemensamma mål, och konsultationer. Det är grunden och första steget i Kinas utveckling långt in i framtiden.

Bara början

Länder som Sverige ser som bäst in i framtiden fyra år framåt, till nästa val, eller kanske bara nästa avlöningsdag. I Kina har man lyset på in i kanske nästa tre generationer eller längre. Xiǎokāngshèhuì, 小康社会, ser man som bara första steget dit alla skall nå. Det är att lägga grunden, och grunden skall vara stabil nog att bygga framtiden på.

Det är alltså en helt annan filosofi än den svenska och amerikanska där man har byggt ett slags tillfälligt och ostabilt samhälle, ett sandslott, på att låna pengar och att alltid vill hitta någon annan att betala, vanligtvis kallade ”de rika”, de som har råd att betala för andra med högre skatter och tvångsavgifter.

Svenskarna, och än mer de gravt okunniga så kallade ”Kina experterna” avfärdar gärna detta som ”kommunistpropaganda”, men faktum är att detta är realism och målsättningen drivs, och har länge drivits, underifrån i det folkstyrda Kina, inte från toppen. Svenskarna talar ofta om trygghet, men har väl knappast uppnått det med sitt klassiska socialistiska toppstyrda samhälle som har sitt ursprung i sovjetkommunismen, och som nu alltmer krackelerar. Innevånarna, folket, är ju i praktiken helt blockerade från att påverka besluten, och dåliga inkompetenta och odugliga ledare kan inte folkligt avlägsnas. Det finns inga krav på kompetens att ens kandidera, inte ens skriv och läskunnighet fordras för att leda landet i västländer som Sverige. I Kina ställer man mycket höga krav för att ens tillåtas kandidera.

Vi skall inte glömma att man i Kina startade 1912 med en demokrati, vilket totalt misslyckades på samma sätt som idag i Sverige. Man provade sedan kommunismen, vilket inte heller fungerade, sedan har man experimenterat och nu börjar det fungera. Man kallar det socialism med kinesiska förtecken.

Året 1949

Året är 1949. Nästan 40 år av inbördes strider och konflikter är över. Omkring 70 miljoner döda. Landet i spillror, medellivslängden 31 år, 90% av innevånarna lever i fattigdom och 97.5% på landet, 80% är analfabeter, 20% av barnen går i skola, 1% i gymnasiet, 0.26% på universiteten, och det finns 132 städer.

Idag är Kina fredligt och harmoniskt, radikala smågrupper av extremister, terrorister och omstörtare ges inte tillfälle att förstöra samhället under förevändning av demokrati, yttrandefrihet eller pressfrihet. Fattigdomen är avskaffad, 100% går i skolan, 89% går i gymnasiet, 55% på universitet och livslängden är 83 år (Peking). I USA hör man både rop på att utöka polisen och att avskaffa den. I Kina är polisen kanske inte helt avskaffad, men nära nog, och klagar på att det finns lite att göra. Polisen går obeväpnad och är en service till samhället, inte övervakare och kontrollerande.

XiJinping framställs ofta i västpropagandan som en diktator, men i verkligheten är han vad som bäst kan kallas en styrd ledare. I Sverige leder regeringen folket, vilket är även vad det står i grundlagen. I Kina leder folket regeringen, och kommer att avsätta den om den inte lyssnar och är följsam. HuJintao, XiJinping’s företrädare, varnade upprepade gånger för att en ny revolution är fullt möjlig i Kina om regeringen in sköter sig, efter folkets bedömande. Regeringen i Kina har idag 93% stöd, enligt amerikanska PEW. ”Att leda ett folk är att följa folket” skrev filosofen LaoTsi för över 2,000 år sedan. Målen man siktar mot kommer underifrån, folkstyre, det är XiJinping’s och ledningens jobb att möjliggöra att nå målet. Hittills har han lyckats ganska bra. XiJinping kan öppna en dörr, men envar måste själv gå genom den.

Det är ändå ett ganska bra resultat från en otroligt dålig start.

KWANG (Signatur)
Artikeln kan fritt återges med angivande av källa, © CC0
Det förutsätts att texten inte redigeras, censureras, eller förses med pre- eller post kommentarer som förändrar intrycket.

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.